Som så många andra äldre hus och gårdar hade Nästegården delvis fått utstå en ganska tuff behandling. Vissa av husen stod helt enkelt i förfall medans andra hade ”moderniserats” brutalt. Kakelugnar hade rivits ut naturligtvis. Breda golvlister hade brutits upp när man drog in centralvärme. Massonit hade satts upp för att dölja snickerierna. Gamla spegeldörrar hade spikats igen eller slängts. Listan kan göras hur lång som helst. Det positiva var att alla originalbyggnaderna stod kvar och planlösningarna inte hade förändrats. Det fanns potential.

Vi ägnade flera år till att leta upp dörrar och fönster från tiden när gården byggdes. Vi skrapade fram originalfärgen från verandans fina snickerier och blandade till egna varianter av linoljefärg och strök dem med. Lokalt handslaget lertegel hittade vi på förfallna ladugårdar och ekonomibyggnader i bygden. Ur ödegårdar som stod inför rivning hämtade vi fantastiska handhyvlade innertak, köksskänkar, fönster och dörrblad. Vi beställde foder och lister enligt den tidens stilideal och kom över gamla lager med klipspik och spårskruv.